peremptor

A New Latin Dictionary by Charlton T. Lewis Ph.D. and Charles Short, LL. D.

pĕremptor (pĕremtor), ōris, m. [perimo],

a destroyer , slayer , murderer (postclass.): incluti regis, Sen. Oedip. 221: mariti mei cruentis, Ap. Met. 8, 13, 16; cf.: puer ille peremptor meus, i. e. who has plagued me almost to death , id. ib. 7, 24, 8.— Absol. , Prud. Ham. praef. 19; Ambros. Inst. Virg. 7, 4, 9; Vulg. 2 Macc. 4, 16.